Starpinsch blogg

En vecka har nu gått sedan valparna föddes.
Alla tre mår bra och växer som de ska. De är så söta, småpluttisarna.
De första två veckorna i valparnas liv brukar benämnas som den neonatala perioden. Valparna sover nästan hela tiden, de behöver sin sömn för att växa och utvecklas. När de inte sover så ägnar de sig åt att leta efter spene och dia.
Alva tar väl hand om sina valpar. Hon har börjat gå ifrån lite mer nu, när valparna sover. Men hon har hela tiden ett öra öppet och kommer direkt när de vaknar och piper.

Vi har fått Kleinspitzvalpar.
Den 27/2 kom Alvas valpar, dygn 60. Fyra stycken små sötnosar, alla tikar.
Vattnet gick kl.19.45 och sista valpen var ute vid 21.34. Men den var tyvärr väldigt liten och slö. Vi gjorde allt vi kunde för att rädda den och pratade även med veterinär i telefon. Den gäspade och sträckte på sig ett par gånger, annars så rörde den sig inte så mycket. Alva var lite orolig och slickade väldigt mycket på den, hon kände att något var fel.. Efter kanske en timma så somnade den in, lilla fina tjejen. 🙁
Det är så sorgligt och man blir så ledsen. Det har alltid gått bra förut, vi har aldrig varit med om detta tidigare, tack och lov. Har varit så rädd för att något sådant här ska hända och vill inte vara med om det igen. Man går och tänker på det nästan hela tiden, men vi är ju såklart väldigt glada och tacksamma för de andra tre valparna och att mamma Alva mår bra! Hon tar väl hand om sina små bebisar. Alla tre valpar mår bra och är pigga. Men första veckan är lite kritisk, så vi får hoppas att de fortsätter må bra.
Den första tiden behöver mamma och valpar få lugn och ro. När valparna föds är de både blinda och döva och har just nu inget behov av annat än att vara med sin mamma i valplådan. Så inga onödiga lyft, det blir som att åka berg-och-dalbana i mörker för de små och det finns risk för påverkan på valpens neurohormonella system, som kan leda till ökad stressbenägenhet i framtiden. Men man kan klappa/smeka dom lätt och försiktigt, det har visat sig ha positiv effekt i utveckvecklingen hos valparna.
(Detta har vi skrivit om tidigare när Hailey fick sina valpar).

Vi kommer nu att uppdatera bloggen varje vecka för er som vill följa valparna och deras utveckling.
Tar bilder samt filmar med mobilen på lite avstånd så att det inte ska störa.

Tack till Ylva för att vi fick låna Julle (Vitkind’s Amazing Julius)!

Välkomna till världen Månkullen och sov i ro lilla änglavalp.

Idag fyller vår Kenzo (Manzamas The Way You Look Tonight) 12 år, Alvas pappa och valparnas morfar. Han fick en extra mumsig lunch och en ny pipleksak. Han älskar leksaker, lilla gubben.

Snart har vi Kleinspitzvalpar.. Alva är idag på dag 56, så det börjar närma sig. 🙂 Det ska bli så roligt med små valpar igen! Men man är alltid lite orolig och nervös inför valpningen, man vill ju att allt ska gå bra. Bilder på föräldrarna, Alva och Julle, samt lite mer info finns på hemsidan under “Valpar”.

För ett tag sedan fick vi tråkiga nyheter, den 12 februari somnade Starpinsch Leo Minor “Leo” in, 12 år och 7 månader gammal. Väldigt sorgligt, men vi är samtidigt glada att han har haft ett bra hem, lilla gubben.
Leo var en av tre valpar i vår allra första kull, Stjärnkullen.

Nu är vi en bit in i oktober månad. Hösten är ju en vacker och härlig årstid, i alla fall oktober som bjuder på färgsprakande löv som faller från träden. 🙂 Men älgflugorna är jobbiga, går knappt att vara ute i skogen vilket är tråkigt. Hemska små kryp, hoppas att de förvinner snart.

Imorgon, Den 11 oktober blir sötnosarna i Solskenskullen 1 år! Känns inte som att det var så länge sedan de föddes.. 🙂 Men de är ju inte vuxna ännu, våra älskade unghundar.
Under unghundstiden kan det bli lite “kaos” i hundens hjärna, humöret och självkänslan kan gå upp och ned, kanske flera gånger om dagen. Det är mycket hormoner i kroppen. De har så mycket känslor och viljor och vet inte riktigt hur de ska hantera det samt sortera alla intryck och då kan det slå över lite.. De kan få svårt att fokusera och koncentrera sig. Så det kanske inte direkt är läge att utsätta den för mycket nya och svåra saker. Man kan ju t.ex. köra lite enkel träning och nosarbete (det är lugnande för hunden att använda nosen) samt minska på nya intryck.
Många unghundar ser även “spöken” och kan bli rädda för mörker, soptunnor, människor i hatt eller med stora mörka jackor/kappor osv. De kan börja skälla på ljud som de inte har reagerat på förut och kan börja vakta.
Denna period är en del av utvecklingen. Man får ha tålamod, förståelse, vara vänlig och finnas där för sin fyrbenta vän under hela utvecklingsresan. Det skapar en trygg grund för relationen.


Little Miss Sunshine “Mimi” & The Sunshine Fairy “Wilda”

Nu var det ett tag sedan vi skrev något här.
Bamse (Walking On Sunshine) har äntligen hittat ett eget hem och flyttar till Eskilstuna nu på söndag, lilla gubben. Idag var vi till veterinären med honom för besiktning. Det gick bra och allt var Okej! Kommer verkligen sakna honom. Han är så gosig, en riktig liten knähund ( på 8.10 kg 🙂 ) och har en härlig personlighet.
Den 11/7 blir de 9 månader, Solskenskullen. Mimi (Little Miss Sunshine) och Wilda (The Sunshine Fairy) har haft sina första löp. Mamma Hailey tar fortfarande väl hand om sina valpar, hon har gått och tvättat både Wilda och Mimi under deras löp.. De håller ihop alla fyra, de gosar och leker mycket tillsammans.

Vi söker fortfarande ett nytt hem till vår fina Ipa, annons finns på www.blocket.se samt www.kopahund.se

Årets första vårmånad är här! En del av det vi började så i februari har börjat gro.
Nu börjar huggormarna vakna och komma fram också, det är den som kommer fram tidigast på våren av våra ormar. Inte så kul, är mer rädd för orm nu sedan Trixie blev ormbiten i augusti förra året. Det var läskigt, hon mådde redan lite dåligt och var under utredning. Så man var väldigt rädd att hon inte skulle klara sig. Men hon är stark lilla Trixie och fick komma hem efter ett dygn på djursjukhuset.

Om din hund skulle ha oturen att bli ormbiten är det viktigt att hålla den i stillhet. Om det är möjligt så bär hunden, då sprids giftet långsammare i kroppen. Uppsök alltid veterinär omgående. Även fästingsäsongen är på gång. Vi har, sedan ett par år tillbaka, gett Nexgard till våra hundar. Vi brukar börja att ge dom det i slutet av mars.

I tisdags så flyttade Here Comes The Sun “Viggo”. Hans människor skickar uppdateringar med info om hur det går och vad han gör samt bilder. Det är vi väldigt glada och tacksamma för! Vi har även fått några bilder på lilla Allie (Sunny Girl).

Viggo har varit vid sjön och doppat tassarna för första gången. Allie är, enligt sin matte, väldigt bra på fotboll! 🙂 Bild på en del ur valpaketen som vi skickar med valparna också.

Snart är vi inne i mars månad, våren närmar sig vilket är härligt! Men för några dagar sedan fick vi snö igen så här är det alldeles vitt ute, vilket spetsarna gillar. De njuter av kylan och snön.
En av hanvalparna, Here Comes The Sun, har hittat en alldeles egen familj och flyttar nu på tisdag eller onsdag och kommer att kallas för “Viggo”. Lilla pluttgubben, inte lätt när de flyttar.. Men han kommer till ett så bra hem.

Snart fyller flera av våra hundar år, Lady och hennes syskon i Beatleskullen blir hela 10 år den 1a mars och vi firar Kenzos 11-årsdag samma dag (han är egentligen född den 29e februari). Sedan fyller lilla Alva 2 år den 9e, Freja 7 år den 12e och Nova 13 år den 31a mars.
Vår älskade Zelmas födelsedag är den 14e mars, nu den 26e februari är det fyra år sedan hon somnade in. Fyra år… saknaden är fortfarande stor. Tiden läker inte alla sår, det gör bara mindre ont och man lär sig att leva med sorgen och saknaden av de som inte finns med oss längre.

Här är lite blandade bilder på valparna, som börjar bli stora.. 🙂

Inte många dagar kvar nu till julafton.
Valparna är ju nu 9 veckor och blir hela 10 veckor gamla på tisdag. Inne är de ganska lugna, de har såklart sina lekstunder då de far omkring en stund. Men annars märks de inte av så värst mycket. Ute är det full fart! Då springer dom omkring som vildar och busar, det är så kul att sprina omkring och jaga varandra samt leka med mamma Hailey. De får även komma ut en och en på egna små promenader i sele och koppel.
För drygt en vecka sedan flyttade lilla Allie (Starpinsch Sunny Girl) till Västerås. Allt verkar gå så bra, det är skönt! Men vi saknar henne såklart, lilla pluttan.

Den 16 december fyllde Hailey 3 år, självklart fick hon något extra gott att äta. Men hon vill inte gärna äta i närheten av sina småttingar, då backar hon och vill ge det till dom istället. Även om det är t.ex. kompostgaller emellan. Men tuggben går bra att mumsa på nära dom.

Idag har småttingarna varit ute och lekt i blötsnö, videoklipp finns att se på Instagram @starpinsch.

Önskar er alla en mysig fjärde advent-kväll.

Igår blev småttingarna hela 8 veckor gamla. De sover inte längre i valphagen på nätterna, den togs bort för ca. 1 vecka sedan. Men de sover tillsammans, antingen i deras stora korg eller på en filt på golvet. På kvällarna, vid ca. kl. 22-tiden är de riktigt pigga och ska börja fara omkring och leka! 🙂 Sedan vid ca. kl. 00 ~ 00.30 börjar de lugna ned sig och går sedan och lägger sig. Tur att de övriga hundarna inte bryr sig.
Valparna har varit ute ganska mycket den senaste tiden, de älskar att få springa omkring på stora ytor och busa. De bryr sig inte om det är blött, lerigt eller snö ute, de är lika glada oavsett.
På fredag flyttar första valpen, Sunny Girl “Allie”. Det känns såklart lite sorgligt och hon kommer vara saknad! Men hon kommer få det så bra och få fyra personer att gosa med helt själv. Det blir bra och mysigt för henne, lilla pluttan. Sedan är det ju kul att se glädjen hos den nya familjen som längtat efter sin nya familjemedlem.

Tre av valparna söker fortfarande efter sina egna hem att få flytta till. De rätta hemmen har inte dykt upp ännu. Den ena hanen (Here Comes The Sun), längst upp till vänster här nedan, säljes med bibehållen avelsrätt.

Idag blir solskenskullen 7 veckor. De växer och utvecklar sina personligheter.
De är fantastiska små individer allihop. Alla är så glada, busiga och framåt. Ute springer de omkring och leker med varandra samt undersöker allt, både tillsammans och ensamma. De kan gå iväg på egna små upptäcktsfärder. Så man får hålla noga koll hela tiden på vart alla är. Men de kommer glatt springandes när man ropar “kom bebisarna!” 🙂 De är så söta och gosiga, men de har ju sylvassa små tänder som man får akta sig för, speciellt när de är på bushumör.
Vi vänjer småttingarna vid att bli borstade, få klorna klippta och bli tvättade. Sedan är det såklart mycket gos och lek.

På grund av sjukdom i familjen kommer vi nog behöva omplacera flera vuxna hundar. (Vi letar ju redan efter ett nytt hem till Ipa). Men mer om det kommer sedan..

Bilder på småttingarna när de var ute idag: